En bransch i förändring: Covid-19 orsakar senareläggning av EU-förordningen om MDR

Det här är åttonde delen i Lionbridges artikelserie om en bransch i förändring, med kommentarer från Life Sciences-experter om hur följderna av covid-19-krisen påverkar branschen.

EU-förordningen om medicintekniska produkter (MDR, 2017/745) har varit på väg flera år och innehåller omfattande konsekvenser för tillverkare av medicintekniska produkter i Europa och för hela ekosystemet kring medicintekniska produkter, inklusive anmälda organ och ekonomiska aktörer inblandade i utvärdering, produktion och distribution av produkterna. Den 17 april meddelade Europaparlamentet att tillämpningen av EU-förordningen om MDR senareläggs. Detta beror på ett förslag från Europeiska kommissionen från början av april om att senarelägga datumet för tillämpningen ett år. Senareläggningen behandlades via snabbspår i EU:s medlemsländer och MDR-ändringen (EU-förordning 2020/561) publicerades sedan i Europeiska unionens officiella tidning den 23 april. Det var bara en månad före det planerade tillämpningsdatumet, 26 maj 2020.

Varför meddelar EU att MDR senareläggs?

Covid-19 har inneburit en extrem belastning på branschen för medicintekniska produkter. Mitt under pandemin var en stor förändring av regelverket för branschen inplanerad. Branschens aktörer skulle bli tvungna att säkra tillgången på medicinsk utrustning under covid-19-krisen, säkra tillgången på andra viktiga medicintekniska produkter för patienter med kritiska eller kroniska tillstånd samt uppfylla EU:s nya, striktare MDR-krav med syfte att åtgärda svagheter och säkerhetshål i det nuvarande EU-systemet. Alla tre behoven är av stor etisk vikt och betydelse för patienternas hälsa och säkerhet. Detta gjorde den aktuella situationen till en enorm belastning för branschen och tillsynsmyndigheter. För att hjälpa branschen och myndigheterna att prioritera covid-19 beslutades det att man skulle anta förslaget från Europeiska kommissionen om att senarelägga tillämpningen av MDR.

Vilka andra problem har fördröjt MDR?

Uppskjutandet gäller endast MDR, men MedTech Europe har uppmanat Europeiska kommissionen att även skjuta upp implementeringen av IVDR. IVDR är planerat att börja gälla 26 maj 2022. Europeiska kommissionen har tidigare uppmanats att senarelägga tillämpningsdatumet för MDR på grund av bristen på anmälda organ som är auktoriserade enligt MDR och frånvaron av branschriktlinjer.  Tillverkare som har försökt förbereda sig för MDR-efterlevnad har stött på många oklarheter. Enligt NANDO – Europeiska kommissionens databas över anmälda organ – har hittills endast 13 anmälda organ utsetts för MDR av 44 ansökningar. Senareläggningen av EU:s MDR ska ses i relation till den tvååriga fördröjningen av Eudamed, som meddelades förra året. Eudamed, en databas med information om medicintekniska produkter, var tänkt att lanseras parallellt med MDR 2020. Senareläggningen av MDR hade betydande inverkan på europeiska tillsynsmyndigheter och är ytterligare ett exempel på de extraordinära förhållandena under covid-19. Krisens och senareläggningens allvar tydliggörs när man läser lydelsen av den ändrade lagtexten, som är full av emfatiska fraser av i stil med ”helt ny utmaning”, ”extraordinära omständigheter”, ”oerhörd belastning” och ”aldrig tidigare skådad omfattning”.

Vilka kliniska riktlinjer finns tillgängliga?

När senareläggningen av MDR meddelades i april släpptes fyra nya viktiga dokument med kliniska riktlinjer från Medical Device Coordination Group (MDCG).

• MDCG 2020-5: Guidance on Clinical Evaluation – Equivalence
• MDCG 2020-6: Guidance on Sufficient Clinical Evidence for Legacy Devices
• MDCG 2020-7: Guidance on PMF Plan Template
• MDCG 2020-8: Guidance on PMCF Evaluation Report Template

De fyra publikationerna innehåller efterlängtade branschriktlinjer med krav för klinisk utvärdering i enlighet med MDR. I artikel 61 i MDR introduceras begreppet ”tillräcklig klinisk evidens” som representerar funktionen och säkerheten hos medicintekniska produkter före CE-märkningen. Begreppet definieras dock inte specifikt i MDR och tolkningen av ”tillräcklig klinisk evidens” har givit upphov till fler frågor än svar sedan MDR släpptes 2017. De nya riktlinjerna från MDCG tydliggör definitionen: ”tillräcklig klinisk evidens tolkas som det aktuella resultatet av den kvalificerade bedömningen som har kommit till slutsatsen att produkten är säker och uppnår avsedda fördelar”. Trots att det fortfarande är en definition i allmän mening indikerar orden ”det aktuella resultatet” att klinisk evidens är ett fortlöpande arbete. Tillverkare måste implementera en process för fortlöpande klinisk utvärdering under hela produktens livscykel. Alla tillverkare som ansöker om CE-märkning i EU måste dokumentera en plan för klinisk utvärdering och en klinisk utvärderingsrapport som innehåller klinisk evidens och resultat för varje produkt. De är även skyldiga att utföra klinisk uppföljning (PMCF) för att bekräfta säkerhet och funktion under hela produktens förväntade livslängd.

Vilka kliniska vägar till godkännande finns det för medicintekniska produkter i EU?

Lite förenklat kan man säga att den tekniska evidens som krävs för att uppvisa klinisk funktion och säkerhet hos medicintekniska enheter kan följa två övergripande regleringsvägar för CE-märkning. För ”huvudsaklig överensstämmelse” uppges och demonstreras produkten som likvärdig med en produkt som redan finns på marknaden. För alternativet med klinisk undersökning testas produkten i kontrollerad klinisk miljö. Alternativet ”huvudsaklig överensstämmelse” används ofta både i EU och USA för att få produkter som inte kräver full regulatorisk granskning att bli marknadsgodkända. MDR innebär dock att vägen med ”huvudsaklig överensstämmelse” blir mer svårframkomlig. Det gäller särskilt om den likvärdiga produkten tillverkas av en konkurrent. Då krävs fullständig, avtalsenlig tillgång till den tekniska dokumentationen för konkurrentens produkt. Hur många företag skulle ge en konkurrent fullständig tillgång till sin tekniska dokumentation när de riskerar att tappa egna marknadsandelar?

Var kan tillverkare få hjälp?

Bristen på tillgång till konkurrenternas tekniska data kan tvinga tillverkare att generera egna kliniska data via kliniska prövningar. Kliniska prövningar är dyra och långdragna processer, som kräver infrastruktur och expertis. För de flesta produkter av klass III och implantat krävs kliniska prövningar som standard enligt MDR. På samma sätt som med läkemedel regleras kliniska undersökningar för medicintekniska produkter av god klinisk sed (GCP) och ska utföras i enlighet med ISO 14155-standard. När MDR börjar gälla 2021 kan tillverkare stå inför utmaningen att behöva genomföra kliniska prövningar, om alternativet för likvärdiga produkter inte längre kan användas för CE-märkning. Utöver infrastruktur och GCP-expertis kräver multinationella kliniska undersökningar mer innehåll och översättningar för att erhålla nödvändiga regulatoriska godkännanden när patienter rekryteras i EU-medlemsländer. All kommunikation med prövningsdeltagare behöver etiskt godkännande och översättning till det lokala språket, till exempel formulär för informerat samtycke, märkning, användarinstruktioner och data från patienter, som patientrapporterade resultat. Med en leverantör av språktjänster med stor erfarenhet av GCP och medicintekniska produkter kan den kliniska prövningen bli en smidig process utan inkonsekvenser eller efterlevnadsbrister orsakade av språket. Lionbridge har översatt klinisk dokumentation för GCP-studier i närmare 20 år. Vi samarbetar med prövningssponsorer för både läkemedel och medicintekniska produkter för att leverera tillförlitlig klinisk information på alla marknader. Vi hanterar översättningens hela livscykel och vårt arbete omfattar

• godkännanden av kliniska prövningar
• märkning
• språklig validering av patientrapporterade resultat
• allmänspråkliga sammanfattningar av säkerhet och klinisk prestanda (SSCP).

Ta reda på mer om hur vi kan hjälpa till med dina Life Sciences-projekt genom att kontakta oss. Du kan även läsa mer i vår serie om en bransch i förändring.